En saknad som inte finns, en saknad efter något som aldrig har funnits.

En saknad som aldrig ger sig av, en saknad som alltid kommer finnas.

En sådan saknad, har jag.

Ligger och funderar, hur kan man sakna någon som man aldrig har haft?

Hur kan man sakna något som aldrig har funnits?

Kan en önskan bli en saknad? Kanske min önskan som får mig att sakna efter det jag verkligen önskar. Eller jag vet inte. Men vad vet jag?

Varför spenderar jag alla mina dagar, kvällar och nätter till att vara ledsen och sakna någon och något som aldrig har funnits helt i mitt liv?

Ibland kan jag hata mig själv, för att jag saknar dig och för att jag vill ha dig här hos mig.

 Är förkyld som tusan! Men jag kan så klart inte ligga stilla ändå, försöker ignorera min förkylning, så kanske de går över? Om ja har tur:)

Idag låg ja dock ganska länge i sängen, sen for jag & Sanna bort till momma & Gunnar en sväng och sa hej.

Och nyss har ja dammat och städat, det behövdes ;D

Nu ligger ja i sängen och vilar lite, ska väl ner och se om de finns någe att äta snart kanske, eller om ja ska försöka ta med mamma på en promenad kanske:)

Om hon orkar och vill dvs.

Annars? Igår va jag, Sanna och Anton i Ström och ragga runt, såg alla fulla små kryp. De va ganska kul.

For hem kring ett tiden, så somnade ganska tidigt igår igen och de va skönt.

Annars händer det väl inte så mkt, dagarna går lika fort som vanligt.

Undrar var tiden tar vägen egentligen?

Försvinner gör den iaf!

Nepps, nu ska ja gå ner. Orkar inte ligga här längre.

SAKNAR MIN FARFAR!! <3

KÄRLEK, vad är de?

Idag har inte hänt så mkt, som vanligt!

Klev upp vid halv nio och for iväg till ström en sväng, sen har ja skjussat mina kära syskon till Y.kärlen till Gunnar.

Nu sitt ja här å gör inte ett skit, kanske ska gå ut å gå en promenad eller nått, om ja orkar? Är så grymt jäkla förkyld så usch!

Hoppas det går över nu snart, så man slipper dehär elendet.

Vad händer i helgen?

Finns inte så många ord för sånna som dig.. Dra, och tro inte att ja kommer finnas kvar för dig. ALDRIG!

Är bland det kompliceraste jag någonsin vet.

Och framför allt det orättvisaste jag vet.

Mina drömmar sviker mig, verkligheten kommer ifatt och jag känner mig så tomm. Jag önskar att allt var som det alltid har sagts att det har varit och hur det skulle bli.

Det gör mig så ledsen när jag känner att sanningen kommer ifatt, det gör mig så ledsen för sanningen säger bara till mig att allt har varit en stor lögn. En lögn som jag aldrig i min vildaste fantasi trodde fanns.

En lögn som jag lovade mig själv att jag aldrig skulle trassla mig in i.

Jag önskar bara att allt var som du har sagt att det skulle vara och allt som du sa att det var.

Jag önskar att det var lättare än vad det är just nu.

Jag önskar att jag kunde slänga mina drömmar i golvet, så som man kan göra med ett glas och se alla miljontals bitar flyga runt över hela rummet. Allt kanske hade varit mycke lättare då? Men det är klart, inget ska vara enkelt.

Jag vill inte drömma om dig, jag vill inte drömma om oss.

Jag vill inte sakna dig, jag vill inte älska dig.

Jag vill inte längta och vänta på dig.

Och jag hatar mig själv för att jag gör det.

Att man kan sakna en människa så mycket som jag saknar dig, trodde jag aldrig fanns. Jag trodde aldrig att man kunde sakna en människa så mycket som jag saknar dig. Så mycket som jag alltid har saknat dig.

Varför kan jag inte bara inse att det aldrig kommer bli så som jag trott, eller så som jag önskat?

Det är som att jag lever i en värld tillsammans med dig, där du inte finns.

Jag är trött, less på allt just nu.

Känner att ja skulle vilja fara långt härifrån ibland.

Det hade varit så skönt just för stunden, & dessto skönare att komma hem sen?

Varför ska allt alltid vara så kompicerat? Varför ska det alltid bara vara upp till en och inte även andra parten?

Varför ska de alltid bara vara en som kämpar? Och den som kämpar får alltid höra att det är den som gör fel och förstör?!?

Varför ska man då kämpa om man bara förstör?!?

 Trött på allt skit runtomkring, trött på allt skitsnack, trött på alla lögner, trött på att alla tar allt för givet.

Jag är trött på att alltid vara den som hamnar mittemellan allt och inget!

Jag vet, men egentligen så vet jag ingenting!

It´s over now!

Jag orkar inte hamna i klister någe mer för någon annanas skull !